Den restaurang som ska få äran att bli den första att nämnas i min blogg är Svarta Oliver, en liten, medelhavsinspirerad restaurang på Kristinelundsgatan 4 i Göteborg. Detta var nämligen just den plast där jag avslutade föresgående år och som satte en liten prägel på 2011. Här avnjöt jag och min pojkvän en helt fantastisk nyårssupé.
Stämningen var perfekt för en romantisk nyårsupplevelse. Persoalen hade ett lagom tempo då de varken lät oss vänta i evigheter eller slet tallrikarna från oss innan vi knappt tuggat klart, vilket annars verkar vara en favoritsysselsättning för serveringspersonal på många restauranger där gästtrycket är stort.
Jag och min pojkvän blev placerade vid ett litet bord där jag hade tur nog att få utsikt över den spektakulära eld som faktiskt brinner i mitten av ett av rummets större, runda bord. Även detta ett plus. Är dock osäker på hur det är att vara en av middagsgästerna vid "brasbordet". Bara när vi svepte förbi för att ta oss till vårt bord kände vi hettan slå emot oss. Antar att de inte behöver vara orolig för att maten ska kalna i alla fall.
Maten var en av de bästa kulenariska upplevelserna jag haft i Sverige. Menys bestod av en trerätters supé där det fanns två alternativ till föt- och efterätt samt 5 alternativ till varmrätt. Vi båda valde sauterade skaldjur till förrätt som bland annat bestod av blåmusslor och scampi. En smakfull rätt både för öga och gom. 
Till varmrätt serverades jag grillad havskatt med en fårostrisotto och min pojkvän en metaxflamberad tournedos med vitvinssås, pepparsås och potatisgratäng. Båda rätterva givet med diverse passande tillbehör. Någonstans här började min pojkvän pika om att jag nästan stönade mer av maten än av, ja, guess what, vilket jag nog anser är all recension den maten behöver.
Till dessert var vi båda åter överrens om menyns bästa förslag; en choikladtryffel smaksatt med päronkonjak. Dock är detta den rätten som imponerade minst. Chokladtryffeln var visserligen väldigt fyllig och fin i smaken men päronkonjaken borde givits större smakutrymme och efter en trerätters hade även storleken kunnat minskats en aning (men bara en aning ^^).
I dryckesväg måste husets vita som vi drack till skaldjuren berömmas. För att vara husets var det ett väldigt gott vin, inget sötsliskigt krogblask där inte. I övrigt rekommenderades vi ett ganska klassiskt spanskt rioja vin som fungerade både till min havskatt och oxköttet. Tacksam för detta vintips.
Antar att jag egentligen inte behöver tillägga att Svarta Oliver är en restaurang jag varmt kan rekommendera. Det enda man kan hoppas på är att de inte har denna standart endast under högtider och vid färdiga menyförslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar